Vi på (Saltkråkan) Drumsö

Visst kan man säga att det finns en del gemensamt med Astrid Lindgrens berättelser och vår vardag här på Drumsö eftis. Ibland känns det som att man har att göra med Emil i Lönneberga dagligen, och blir tvungen att visa samma sorts mod som Pippi Långstrump. Ibland känns det som att man kunde likställa våra utmaningar med de utmaningar som Ronja och Birk bemötte. Ibland känns det som om man jobbar med ett gäng med rumpnissar vars vokabulär enbart består av “varför då, då?” Givetvis är detta snarare ett undantag än en regel (bortsett från rumpnissarna, den frasen kommer varje dag). Oftast ser vår vardag lika idyllisk ut som på Saltkråkan, men precis som i sagorna har den också sina egna motgångar.

En viss rödhårig och väldigt stark ung fröken sade en gång: “Det här har jag aldrig provat förut, så det klarar jag helt säkert!”

Det gångna läsåret har vi utövat vår verksamhet i tillfälliga utrymmen. I och med att den gamla skolan inte är i bruk, på grund av renovering, har barnen flyttats tillfälligt till Hedengrens skola. På grund av detta har vi fått acceptera det faktum att improvisation är en ingrediens som vi kryddar vår morgongröt med.

Men helt som en viss rödhårig och väldigt stark ung fröken en gång sade: “Det här har jag aldrig provat förut, så det klarar jag helt säkert!”

Improvisation och många aktiviteter i vardagen på eftis

Givetvis så tillhör improvisation till vardagen oberoende av yrket och omständigheterna, men just i år känns det som att vi har fått improvisera lite extra. Detta blev snabbt väldigt uppenbart för oss. Genom att inte ta något förgivet öppnades det flera nya dörrar och flera nya möjligheter.

Vi har försökt att göra något speciellt för barnen så ofta som det är möjligt. Vi har haft disco på Halloween, filmvisning, utflykter, trollkarlsbesök och förstås julkalender i december. Under vårterminen har vi haft ett större fokus på smågruppsverksamhet och försökt införa flera utflykter än tidigare. Alla dessa saker har varit väldigt uppskattade.

Framför allt filmvisningarna har varit väldigt omtyckta. Onödigt att spekulera, men jag skulle vilja påstå att det inte finns många saker som kan få 51 barn att sitta stilla och dela gemenskap utan att någon behöver säga till dem att vara lugnare. Film har visat sig vara en av dem.

Eftis ska vara en trygg plats för barnen

Ettorna håller hus vid Hedengren och tvåorna hyr ett utrymme vid kyrkan. Framför allt är kyrkogården väldigt uppskattad av barnen. Där finns det skog att leka i samt diverse lekställningar, gungor och dylikt.  Det visade sig snabbt hur viktigt det är för barnen att få lite omväxling i miljön. Visst är det utmanande när ettorna och tvåorna är på helt olika ställen, men med lite uthållighet i kaffet, så har det visat sig gå hur bra som helst.

Eftiset ska vara en plats dit barnen kan komma som sig själva och kan vara trygga och känna sig viktiga.

Helt i ordning med Barnavårdsföreningens riktlinjer går givetvis barnens bästa först, även på Drumsö eftis. Oberoende av undantagstillståndet med skolan och nya utrymmen så försöker vi skapa en omgivning som är så trygg som möjlig för barnen. Det är inte heller enkelt för barnen under skoldagen, när till exempel vissa hamnar ha sina lektioner i en barack på skolgården.

Nu mer än någonsin är det viktigt att eftiset kan vara en trygg plats för barnen. Eftiset ska vara en plats dit barnen kan komma som sig själva och kan vara trygga och känna sig viktiga.

Utan att spekulera i om vi har lyckats med detta mål, så kan jag dela med mig ett citat som sjuåriga Malin sade till oss ledare. “Vet du att jag är viktigare än dig? För ni säger ju till oss att vi barn är framtiden!”

Man kan ju ifrågasätta den första delen av citatet, men huvudsaken är att Malin kände sig så trygg att hon kunde komma och framföra sin nya insikt till oss ledare. Oberoende av om det var med glimten i ögat.

Fågeltornet en succé enligt barnen

Vi på eftis – ett program för att stärka gruppgemenskapen och kompisrelationer, har varit en sak som vi under hela året har haft i bakhuvudet och försökt ha med barnen, alltid när tillfället har givits. Speciellt under vårterminen har vi satsat hårt på att vi ska kunna ha en stund med barnen, där vi leker de lekar som tillhör Vi på eftis-programmet, och ännu viktigare, diskuterar med dem efteråt om de frågor som har uppstått. Ofta blir man själv överraskad över hur smarta och känslomogna ett gäng med 6–8-åringar kan vara, bara de ges tillfället att visa det.

Under vintern blev det givetvis en hel del innedagar, men nu när våren har börjat på riktigt så har vi igen börjat spendera mer tid ute, helt som på hösten. Helt i som Ida konstaterade, så kommer inte våren ifall “inte nån sätter fart”, och det har vi minsann gjort. Bland annat fågeltornet här på Drumsö har visat sig vara en succé, dit barnen ofta vill gå. Det är även ett trevligt ställe för vuxna. Lite variation i vardagen är alltid välkommet.

Likt Melker, Båtsman och Tjorven har vi vår ö där vi trivs och har det kul. Helt som de på Saltkråkan så har vi på Drumsö våra egna motgångar, men som i Astrid Lindgrens berättelser så kan vi konstatera att allting brukar sluta gott.

Man får bara vara lika tjockskinnade och finurliga som Emil och Ida. Med improvisation i morgongröten och uthållighet i kaffet ser vi fram emot en vårtermin full med improvisation, men viktigast av allt: trevliga arbetsdagar.